Nu så...
Den här maskrosen fotograferade jag utanför Sahlgrenska i början på Maj i år. Naturen hade plötsligt exploderat efter en kall vår och jag ville fånga ett stycke vår. Detta var den värsta preioden i mitt liv, min starka pappa låg helt hjälplös i ett rum fyllt med maskiner som kontrollerade och registrerade allt som skedde i hans kropp. Pappa låg nedsövd på NIVA sedan slutet av april efter ett brustet kärl i hjärnan. Vid den här tiden kunde jag inte tro att pappa redan till midsommar skulle sitta med oss och äta mat och umgås med familjen. Lycka!
Så nu fick jag det ur mig! Fortsättningsvis är det meningen att detta ska handla om mina försök att skapa en trädgård av vår skogstomt. Troligen innehåller den även en del foton och tankar om framtiden eftersom jag är på ett ställe i livet där jag inte vet vad jag vill. Jag är tjänstledig under hösten för studier och funderingar. Namnet på bloggen kommer av att vi för ca 2 år sedan flyttade hit till vårt lilla hus i skogen där vi funnit ro. Isamma stund som man stannar bilen på uppfarten så överväldigas man av fåglarna och de stora granarna som hälsar en välkommen hem, hem till skogsro.
Så nu fick jag det ur mig! Fortsättningsvis är det meningen att detta ska handla om mina försök att skapa en trädgård av vår skogstomt. Troligen innehåller den även en del foton och tankar om framtiden eftersom jag är på ett ställe i livet där jag inte vet vad jag vill. Jag är tjänstledig under hösten för studier och funderingar. Namnet på bloggen kommer av att vi för ca 2 år sedan flyttade hit till vårt lilla hus i skogen där vi funnit ro. Isamma stund som man stannar bilen på uppfarten så överväldigas man av fåglarna och de stora granarna som hälsar en välkommen hem, hem till skogsro.